Som ett barn på julafton

Jag kände att det var mörkt ute när jag vaknade. Undrar vad klockan är?  9:30. Jag hade inte ställt klockan och det var skönt att vakna en hyfsad tid utan alarmet. Utan mina linser känner jag mig halvt blind, gick kisande ut från rummet men kunde genom fönstret se något vitt på taken. Snö!! Jag kände mig som en barn på julafton. Hämtade kameran i all hast med rädslan att snön skulle försvinna! Den ligger fortfarande kvar :) Mysigt! Men mörkret kom från molnen på himlen. Skulle vart så fint med sol.

Utanför dörren till lägenheten

Jag packade igår och insåg att jag kommer behöva ha någon slags strukturerad plan över hur jag ska få med mig allt. Denna bild är från när jag hade packat nästan hälften..väskan ser ju så gott som full ut redan där:

Dagen gick till att packa, planera och städa. Jag kunde inte hålla mig från att kolla på några avsnitt av True blood! Allt är ändå stängt på söndagar och stannade därför inne med gott samvete medan det regnade utanför fönstret. Okej, lite dåligt samvete...skulle kunna tagit lite luft.

Tillslut vart jag en aning rastlös, klockan började närma sig sju på kvällen. En avsnitt till av true blood.. men streamingen var sämre än på länge. Irritation! Hörde nyckeln i dörren. Äntligen fick jag lite sällskap! Min rumskamrat hade vart i Tyskland över helgen men var nu hemkommen. Denna snubbe har alltid lite olika idéer för sig; denna gång hade han tagit med sig ett munspel hem och satt sig för att spela. Förvånadsvärt bra. Jag lade till lite julmusik. Julstämning. Och så slog det mig, medan denna låt spelades: Daryl Hall & John Oates – Jingle Bell Rock. Denna spelas ju i filmen "Ensam hemma" (home alone). En riktig julklassiker! "Ensam hemma" vart ett givet val denna kväll.

Vem kan motstå detta:

Nu ska jag ta tag i dagen och gå ut för att se snön :)