Prag välkomnar mig med ett leende!

På flyget till Prag bemöttes jag av otroligt trevlig personal, mycket bra service och dessutom 2 trevliga damer sittandes intill min plats. Det bjöds på äppelbulle med önskemål för dryck, vilket ledde till ett glas rött (!), en kaffe och ett glas vatten. Det är konstigt hur matvanor och dryckesvanor helt slängs omkull tidsmässigt när man är på resande fot. I annat fall hade aldrig ett glas rött smakat gott överhuvudtaget så tidigt på morgonen men det va faktiskt väldigt passande just i det tillfället!

Resan gick väldigt fort, endast 1 h, 50 min. Egentligen mycket underligt att man kan ta sig hit så snabbt när det tar cirka 1 h och 15 min att ta sig till mitt jobb som ligger på Gärdet i Stockholm (Filmhuset), från mina föräldrar som bor i Viksjö. Den resan har jag gjort sedan den 7 juni t.o.m den 26 augusti i sommar pga av tillfälligt boende hos föräldrarna, många Prag-resor fram och tillbaka! Huvudräkningen får någon annan stå för...

Började tala med 2 damer på planet, sjuksköterskor. Mycket trevliga! Samtalen gick till utbildning och tillbakablickar till när de själva reste runt i världen i samma ålder som jag själv (om inte yngre) och konstaterande att det numera är så oerhört lätt att ta sig överallt på så kort tid och till så "lite" pengar. Jag tänkte att "Jag måste verkligen resa runt mer- upptäcka världen.. " Detta är förhoppningsvis en början på detta, att just resa runt mer :-)

"Sjuksköterskorna"- Annica och Annette

 

Kom förresten att tänka på lite saker under flygresan ( "Isabelles tankestund" , haha..) :

Jo..Jag hamnar nästan alltid precis vid vingen när jag flyger. Har ju då ingen VIP-plats, utan just ekonomi, så finns det en tanke bakom att jag just hamnar där om vi skulle krascha med flyget. Är det då lite svårare att ta sig till nödutgångarna än vad det är för businessclass och högre rankare? Så jag har större sannolikhet att dö jämfört med en businessclassare? Mitt liv värdesätts då i hur mycket jag är villig att betala för min sittplats. Men hur stor är chansen ändå för att man överlever en flygkrasch, inte särskilt stor väl? Bra tankar inför kommande flygtur..lugnande, haha.. nej skämt åsido, är inte särskilt flygrädd.

Sedan blev jag först lite irriterad på en kille (man?) som hela tiden dunkade mig i ryggen med sina ben. Tror det var mitt dåliga morgonhumör som spökade för fick tillslut dåligt samvete att jag blev irriterad, det är väl ändå inte hans fel att han har extremt långa ben, det är flygplanen som har för lite mellanrum mellan sätena (som sagt ingen VIP, haha).

Jahaja, så vad ska jag hitta på dem kommande timmarna? Undrar om jag kan gå ut för att ta lite luft någonstans? Läsa någon av mina böcker kanske? Flyget går kl 17.00.

Skepp och Hoj!

("morgonmötes-avslutningsfras"- citerad från Poppe på jobbet)